Råttor har styrt drogpolitiken i 70 år

Mycket av vår gemensamma förståelse om droger och missbruk kom från en serie studier som gjordes på 1950-talet och 60-talet på labbrotter. Men en skeptisk forskare har utformat sin egen studie som involverar, ja … väsentligen en nöjespark för råttor, och de överraskande resultaten kan visa att allt vi tror vi vet om beroende är allt … fel.

Jag har just upplevt den asiatiska- afrikanska synen att drogproblem är en familjefråga och inte ett samhällsproblem, och en extremt alkoholiserad tös från Sudan är nu hemma samt går på AA, och att de fungerar beror på att de bryter isoleringen.

Hennes mor kom helt sonika och hämtade henne, och det blev slut på poliser, ambulanser, medvetslöshet etc. Jag ska åka ner om nått år och träffa hela familjen, igen, och prognosen är kanon.

Sista dagen, en riskdag, hade mamman mobiliserat en massa landsmän, rena partyt, eftersom det fanns en uppenbar risk att dottern skulle slänga in handduken, ge sig ut på stán och supa huvudet av sig. Det skedde aldrig och jag noterade att hon tidigare hade sett “bruten” ut, skör, då hon var nykter, och nu såg hon plötsligt rakryggad och stark ut. Hon såg fram emot en 12-stegsutbildning i Egypten.

Via denna moder, och en handfull syskon till drinkare, har jag förstått att det vi kallar för “medberoende” existerar inte. De anhöriga går aldrig in i det / är det aldrig ifrån början vad jag har kunnat se.

De som tillfälligt flippat i sina liv hamnar heller aldrig i vår hjälpindustri som inte vill bli av med klinter.

Min bok “Botten upp” håller dock än och trots den nya forskningen som släpar oss bort ifrån sociologin.

Artikeln är publicerad delvis även i lenaholfve.se

 

 

 

Leave a Reply